åh gud.
Gråter seriöst varje jävla gång jag lyssnar/tittar på den här, och ja jag ser den flera gånger per dag.
Alltså åhh, jag vill också kunna sjunga såå där bra, alltså hon är så grym.
Hej jag är din största beundrare. Nej men tycker hon är så grym, och när hon sjunger sådär till sin mamma, det får min att gråta every single time.
http://www.youtube.com/watch?v=_5r5g_f1Ptw
Alltså åhh, jag vill också kunna sjunga såå där bra, alltså hon är så grym.
Hej jag är din största beundrare. Nej men tycker hon är så grym, och när hon sjunger sådär till sin mamma, det får min att gråta every single time.
http://www.youtube.com/watch?v=_5r5g_f1Ptw
Försöker på nytt.
Då börjar jag om från början, försöker köra mer seriöst och mer intressant denna gång.
Jag kommer inte bara skriva om "mina dagar", utan känslor,upplevlser,livets hårda, men även ljuset i livet.
Detta kommer direkt från hjärtat, och går rakt till min älskade kusin.
Det känns som igår, vi pratade minnen,
Det känns som igår, jag fick beskeedet,
Det känns som igår, jag satt på ditt rum och spelade playstation.
Alla säger att med tiden läker alla sår, men det är den största lögnen jag någonsin hört, finns inget som läker sår, som hela tiden är färska, fast dem har funnits i månader.
Jag gråter mig fortfarande till söms på nätterna, jag känner fortfarande din närvaro, tror fortfarande att det är du som ringer, varje gång jag hör telefonen tjuta. Tiden har gått fort älskade kusin, men du är inte borta för mig, du finns fortfarande här, men du är inte närvarande. Jag önskar jag kunde säga dig allt jag har i tankarna, jag önskar jag kunde få säga dig några sista saker, få dig att komma tillbaka, jag vill dämpa allas smärta, vi alla som lider för att du lämnade oss. Alla har massa frågor men vi blev lämnade utan svar.
jag vet att man måste "gå vidare" men förstår inte varför man måste gå vidare så fort, förstår inte varför folk måste veta i detalj varför man är ledsen, varför man inte orkar eller inte vill, förstår inte varför det inte bara kan vara någon där som säger, att det är okej, du behöver inte berätta du ska bara veta att jag finns för dig.
Har haft så otroligt svårt att ta kontakt med människor jag bryr mig om, förlåt ni vet nog vilka ni är.
Men orken finns inte där, jag vill inte, inte ännu, men jag vet att jag snart måste.
Allt är inte så jävlans lätt som alla vill och säger att det är, folk tror att det går att bara glömma det dåliga, återgå till sitt liv, och leva vidare.. Jag önskar det kunde vara så lätt, men jag kan inte, jag måste få min tid, jag måste få läka, iaf lite så jag kan klara en vardag.
Förlåt folket, som betyder mest, att jag inte varit där, att jag inte svarat, att jag inte velat, att jag ignorerat, hoppas att ni en dag ska förstå, hur allt egetligen ligger till..
"Målet är ingeting, vägen är allt"
Jag kommer inte bara skriva om "mina dagar", utan känslor,upplevlser,livets hårda, men även ljuset i livet.
Detta kommer direkt från hjärtat, och går rakt till min älskade kusin.
Det känns som igår, vi pratade minnen,
Det känns som igår, jag fick beskeedet,
Det känns som igår, jag satt på ditt rum och spelade playstation.
Alla säger att med tiden läker alla sår, men det är den största lögnen jag någonsin hört, finns inget som läker sår, som hela tiden är färska, fast dem har funnits i månader.
Jag gråter mig fortfarande till söms på nätterna, jag känner fortfarande din närvaro, tror fortfarande att det är du som ringer, varje gång jag hör telefonen tjuta. Tiden har gått fort älskade kusin, men du är inte borta för mig, du finns fortfarande här, men du är inte närvarande. Jag önskar jag kunde säga dig allt jag har i tankarna, jag önskar jag kunde få säga dig några sista saker, få dig att komma tillbaka, jag vill dämpa allas smärta, vi alla som lider för att du lämnade oss. Alla har massa frågor men vi blev lämnade utan svar.
jag vet att man måste "gå vidare" men förstår inte varför man måste gå vidare så fort, förstår inte varför folk måste veta i detalj varför man är ledsen, varför man inte orkar eller inte vill, förstår inte varför det inte bara kan vara någon där som säger, att det är okej, du behöver inte berätta du ska bara veta att jag finns för dig.
Har haft så otroligt svårt att ta kontakt med människor jag bryr mig om, förlåt ni vet nog vilka ni är.
Men orken finns inte där, jag vill inte, inte ännu, men jag vet att jag snart måste.
Allt är inte så jävlans lätt som alla vill och säger att det är, folk tror att det går att bara glömma det dåliga, återgå till sitt liv, och leva vidare.. Jag önskar det kunde vara så lätt, men jag kan inte, jag måste få min tid, jag måste få läka, iaf lite så jag kan klara en vardag.
Förlåt folket, som betyder mest, att jag inte varit där, att jag inte svarat, att jag inte velat, att jag ignorerat, hoppas att ni en dag ska förstå, hur allt egetligen ligger till..
"Målet är ingeting, vägen är allt"
