thingsyouhavetosay

hallå i stugan. Nu är det 6 dagar kvar tills jag åker, ska bli skönt, att slippa allt o alla, samtidigt kommer den stora bördan/ ångesten över allt som förväntas av mig på andra sidan jordklotet, vet att det inte direkt kommer bli någon semester, snarare massa frågor,konstiga stunder, vad ska man säga? till någon som kallar sig pappa men som man inte hört eller sett på 2 år, vad ska man säga? hej på dig, du... du tomma människa, din svikare, äckel? eller ska man hej gud vad jag saknat dig, va roligt vi ska ha, nu ska jag berätta vad som hänt under dom här 2 åren... ? suck jag vet inte får väll bara spela med leka glad, sätta på det falska leendet, köra min show, det är ju en rutin nu för tiden så, ska väll gå lika bra på andra sidan jorden också.. Tycker det är grymt också att jag ska fixa allt, som gäller resan, allt och alla förväntar sig att jag har alla svar o kan alla visor, att jag ska fixa allting, vacc skriva ut biljetter, ringa dit o hit, fråga det o så, göra det å de, samtidigt jobba, försöka få tid för nära o kära, o det är alltid samma sak, förstår inte hur vuxna människor tänker ibland, dom är vuxna i kroppen, men fan inte i sinnet. blir så trött på allt, på jobb bajs också, men ja vad fan ska jag göra? vad kan jag göra? jag tycker jag gör allt? och ja detta är ett jävla klagomåls inlägg, stå ut! Förstår inte varför alla ska vara så hatiska, o säga att jag hatar, kan ingen jävel så saker från mitt perspektiv? kan ingen se bortom sin egen sida och över på min? Försöka förstå vad jag går igenom,försöka förstå att det inte handlar om hat? det handlar om sårande, att jag hela jävla tiden ska få bli sviken och trampad på,och sen få skiten för det? Kan ingen ens försöka förstå hur mkt jag kämpar, hur mkt jag vill och framförallt försöker, försöker försöker försöker, med allt ni alla jävlar ber om, ändra dig hit o ändra dig hit, sluta hata, sluta gråta,sluta tjata,sluta gör så, vad får man göra då? det spelar ingen roll vad jag gör för alltid är någon jävel missnöjd med det jag åstadkommit, kan inget vara glad åt min framgång? om man kollar vart jag var förra året ? hur grymt långt upp jag har klättrat, hur mkt jag förbättrat, hur jag skött mig, hur jag tagit mig upp, och skaffat jobb,gått ut skolan, kommit in på gymansiet, flyttat hem, jag har ju fan gjort allt som ni människor har bett mig göra, ändå får jag lika mkt skit som om jag skulle ha skolkat,rymt hemifrån, gått ut med ig, inte kommit in på något gymnasium , inte gjort ett skit i sommar, det spelar ju ingen roll hur mkt jag har lyckats ni dömmer mig ändå som ett misslyckade, och det kan man ju inte tänka på, att jag ser,hör,märker,vet, allt ni säger o gör, vad som egentligen tycks om mig, och det är inte så jävla kul, när man vet sanningen, samt vet att alla fake skrattar o ler åt mitt, låtsas vara stolta sen slänga en stor jävla skit på mig, orkar inte längre, har kämpat som en tok för att göra alla nöjda glada, för att själv få må bättre inuti, men det spelar tydligen ingen roll vad jag än säger eller gör så är det nått som blir fel, nått finns det alltid att klaga på mig om, alltid alltid alltid... har gett upp nu, ska bara göra som allt o alla vill, ska sluta vara mig själv , ska fortsätta le och skratta som att allt skulle vara bra, för när jag slutar vara mig själv , då är tydligen allt perfekt, så there you go, jag har gett upp, är på botten igen, slutat bry mig, slutat försöka, ska bara göra er till lags. Hejdå iza, Hej izabellé.